Vila!

Det tar emot i hela kroppen och hjärnan men idag blir det vila. Att det ska vara så svårt att unna sig det... Har inte vilat sedan i lördags och sedan dess sprungit 2,5 mil och kört två styrkepass. Och idag är halsen raspig. Kände det redan igår kväll och idag är det sämre. Ett dåligt tecken alltså.

Imorse var jag inställd på att jogga 6 lugna kilometer på löpbandet på lunchen och visst, det skulle jag klara av, känner min kropp väldigt väl när det kommer till träning och vet när jag kan öka och när jag ska ta det lugnt. Men ändå har jag bestämt att det blir vila. Antagligen imorgon också och det känns lite läskigt när man kört 6 pass i veckan senaste månaden. Men så är det.

En liten tröst är att min träningstopp i detta nu trots allt befinner sig på löpbandet, fast tillsammans med Hanna och inte med mig.

Avslutningsvis citerar jag Paolo Roberto från morgonens twitter: Vila är ett vapen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0