THE GOOD WAY

Numera hittar ni mig här!

Joråsåatte… jag, Hanni och A-K har fått fnatt. Löparfnatt. Och ska springa 11 mil på en helg. Från Motala, längs Göta Kanal ända till Mem. Emellanåt fylls jag av eufori när jag tänker på det. Emellanåt vill jag bara kräkas.

 

En annan kul grej är att jag slog mitt distansrekord i löpningen i lördags. Gamla rekordet på 16 km slogs med ett knappt varv runt strömmen plus lite till och klockan stod på 18,5 km när jag pustade ut på trappan hemma. Snittfarten blev 4,58 min/km och jag är blygsamt nöjd. NÄ förresten, inte blygsam, bara jävligt stolt.

 

På lördag väntar nästa kraftprov när jag och Hanni ska köra milen i Vrinnevi. Två varv. Vi måste ha någon slags energistation och vi planerar att slänga in lite vätska och tilltugg i blåbärsriset på lämpligt ställe. Förslagsvis ett ställe vi kommer ihåg och hittar till så att vi kan få i oss något efter dryga milen. Jag tänkte sportdryck och kexchoklad (en liten alltså) och hon var mer inne på ljummen saft+banan. Banan låter ju klart nyttigare, men frågan är om man bryr sig när man ska avverka en halvmara??? Själv måste jag försöka hålla hjärnan och kroppen lite pigg så att jag klarar resten av dagen. Ska nämligen vara speaker på IFK dam:s match på Nya Parken på lördag när tjejerna möter Öster och vill helst inte få kramp när jag sitter där och just ska dra halvtidsresultaten i övriga matcher. Eller vara helt hjärntrött och blanda ihop bokstäverna på motståndarnas laguppställning så att jag ger dem helt obscena namn.

 

Saknar inte kalla, blåsiga kvällsträningar på gropiga gräsplaner. Saknar inte dryga bortaresor i styv kuling den 27 september till åkerliknande planer i förorter, Värmland eller mörkaste Småland. Men ATT jag kan sakna en match på en perfekt plan (gärna konstgräs) en solig, nästan vindstilla majlördag. Man byter om, kliver ut på mattan och bollen ligger där och bara väntar. Jag VET att jag kommer bli tvungen att dra på en vrist, det hårdaste jag kan, helt ouppvärmd. Jag vet också att jag kommer att sträcka mig när jag gör det, eftersom jag är helt ouppvärmd. Det vet tränaren också och svär åt mig, lagom högt, precis när jag touchar bollen. Självklart spelar jag 90 min ändå, när endorfinerna kickar in känner jag absolut inget i ljumsken. Däremot gör jag det på bussen på väg hem. Och flera dagar därefter. Men det var såååå värt det!

Har börjat träna lite så smått igen efter in brakförylning. Så 05.25 ringde klockan imorse. Ska man hinna med träning så gäller det att hitta tiden och idag fanns tiden på morgonen. 8 km blev det i 5,15-tempo. Lite lagom när man är på väg tillbaka från förkylning. Min gps-app (MapMyRun) fick spelet idag och visade att jag sprungit 45 km i 2,10-tempo. Jo, jag tackar ja! =). Så det blev till att mäta manuellt på jogg.se istället. Funkar ju bra det med.

Trevlig helg!

En årligt återkommande tävling bland de anställda i vår koncern innebär att man under två månaders tid ska samla kilometer och registrera dem med Nike+. Det enklaste är ju att köra med Nike+ GPS (klocka eller IPhone), men alternativet med Nike Sportsband eller Nike IPod-kit funkar också. Förra året kom jag 10:a av över 600 deltagare, snittade drygt 18 km/dag i två månaders tid. Ändå hade jag bara drygt hälften så många kilometer som vinnaren som snittade dryga 3 mil om dagen om jag inte minns fel. Heeeelt galet bra! Man får gå eller springa, ifjol körde jag 70% gång och 30% spring. I år siktar jag på det omvända.

Tävlingsdjävulen har vaknat. På söndag börjar det. Hej då liv. Typ.

Ja, den här vintern ska jag visst åka på allt. I fredags efter lunchlöpningen kände jag hur halsontet började komma krypande och på lördag morgon var jag jätteförkyld. Så det blir vila för mig, vilket jag inte är särskilt bra på. Igår gick jag en promenad på 45 minuter på kvällen. Ingen PW, ingen snigelfart, utan bara en helt vanlig promenad i normal, medveten takt. Känns ändå bra att göra något.

Är ju helt ljuvligt ute idag och hur spenderar man då bäst sin lunch? Jo, genom att springa runt i en soldränkt stad och möte leende människor med solbrillor överallt. Löpar-Hanna har ett seedningslopp imorgon och stod därför över dagens pass vilket gjorde det hela en del tråkigare. Men vädret kompenserade för det till viss del.

Benen var tunga, men känslan under passet ändå hyfsat, tog lite nya rundor och försökte hålla mig nära vatten och parker så mycket som möjligt för att riktigt njuta av att vara utomhus. 10,4 svettiga km blev det med en snittid på 5 min/km.

Hemskt suddig före-bild, men min mobilkamera ihop med fotografering i spegel är inte den bästa kombon.

Förra veckan avslutades lite fint med 14,7 km löpning i söndags morse, snittid 4,55 vilket kändes bra. Känner mig i allmänhet rätt stark för tillfället och det är en riktigt nice känsla.

Igår körde jag tempopass på löpbandet. Inte kul, men förhoppningsvis nyttigt. 5 km, snittid 4,20.

I förmiddags blev det tempopass nr 2, den här gången ute i fina vårvädret och 6,5 km i sällskap med Hanna, som laddar för seedningslopp på lördag. Vi snittade någonstans mellan 4.30-4.40 och med tanke på att första 2 km av rundan är uppför så var vi väldigt nöjda med den tiden.

Annars är jag grymt osugen på styrketräningen för tillfället, men ska nog tvinga mig till ännu ett pass den här veckan. Fredag tror jag. Vet ju att styrketräningen gör gott för löparkroppen.

Har märkt att folk blir oerhört provocerade av att man berättar om att man tränar. Av någon anledning stör det vissa så enormt mycket. Särskilt om man skriver det på FB och allra helst om man gör det regelbundet. Har inte varit med om att någon sagt något rätt ut, men när man lägger ut en sån statusuppdatering så tar det inte lång stund förrän hånfulla, ironiska statusuppdateringar dyker upp hos vissa av ens "vänner". Vettefan om man ens vill ha såna på sin vänlista egentligen. Ska nog börja ta bort dom, en efter en, när de håller på sådär.

Jag lägger in det på min statusrad av två anledningar. 1: jag känner mig jävligt stolt över mig själv. 2: jag blir själv peppad av när andra skriver om att de har tränat.

Och trots att jag vet att de flesta som blir provocerade av sånt egentligen är avundsjuka så blir jag lite ledsen. Andra får skriva om sina intressen; städning, husdjuren, partaj, favvo-laget i PL eller vilken gourmet-mat de lagat, utan att få spydiga påhopp. Men jag tänker fortsätta ändå. För jag inbillar mig att man åtminstone kanske inspirerar någon. Och då är ju rätt mycket vunnet.

Det här är egentligen inga löpartights, utan tänkta för annan träning då jag hittade dem under kategorin träningskläder. Men de verkar vara i samma material som de flesta löpartights så jag är ändå sugen på ett par. Tycker det var kul med de turkosa inslagen. De är från SOC, kostar 399:- och finns i webbutiken, säkert även i fysisk butik.

 

Sitter och dagdrömmer söta träningsdrömmar. Hur jag är stark, snabb och snygg. Att jag springer milen på 41 minuter. Hur jag gör förtifjorton pull-ups och hundraåtta armhävningar – på tårna såklart. I dagsläget kan jag göra 6 pull-ups. Med hjälp. Och exakt 15 armhävningar. På tårna. Fast om jag gör dem i början av passet istället för i slutet kanske, kanske jag kan göra 20. Å andra sidan är jag ju så lång och då blir det mycket jobbigare, det vet ju alla.

Har alltid varit fascinerad av pull-ups. Ser så power-aktigt ut. Men jag har aldrig kunnat göra någon, för även om jag varit vältränad så har 97% av mina muskler suttit i benen (3% i pratmusklerna). Jag är nog återigen för lång, det blir liksom mer att bära på då. Brukar även säga att det är jobbigare för mig på 1,76 att göra plankan en för någon som är 1,60. Tyngdpunkt, Newton och hävarm och andra fysiska lagar som kan tänkas vara inblandade. Eventuellt är det bara en bortförklaring.

Pull-ups då. Heter det ens det? Jag trodde det hette Chins. Men Hanna säger att Chins är med handflatan vänd ifrån kroppen och Pull-ups med handflatan vänd mot kroppen. Jag kör på hennes linje och då är det alltså Pull-ups jag försöker göra. Men hey, what do I know… Innan midsommar ska jag klara att göra en Pull-up. Helt utan hjälp. Blir asbesviken om jag inte lyckas.

Skulle kunna köpa hur många par löparskor som helst, men hey, man är ju inte gjord av pengar. Ett par till ska jag dock investera i under våren. Frågan är bara vilka.

Favvosarna är Nike Pegasus 28+, har avverkat ett antal av den modellen senaste åren. Att årets grå-rosa färgkombo  dessutom är så snygg gör ju inte saken sämre.

Asics GT2160 är en ny bekantskap för mig och olika sajter säger olika saker om vilket löpsteg de passar. Asics själva säger att de passar ett pronerande löpsteg så det får man ju lita på. Jag ligger mellan neutral och pronation. Dessa finingar är årsmodell 2011 och jag fick dem av en kollega som vunnit dem, men de var aningen stora till henne. Tack och bock!

Nike Air Span är nödfall-skor som funkar fint, men inte längre ger samma löpkänsla som de andra två.

Jag har nyligen upptäckt hur sjukt gott kanel är och det har blivit ett standardinslag på min frukostfil/-yogurt. igår eftermiddag var jag jättegodissugen, men bestämde mig att nix pix, det blir inget. Istället skar jag upp ett äpple som jag strödde kanel på och det var faktiskt en helt ok sötsugsdämpare.
Har läst på om kanel nu också och det visar bara positiva saker. Som att det håller blodsockret på en jämn nivå tex.

Dagens frukost: Mellanfil spetsat med en sked turkyogurt för mättnadens skull. Till det lite osötad musli, linfrön, kokosflingor, hallon (som jag tog ur frysen imorse så de lagom hunnit tina) och så massa kanel på toppen!!!

Veckans träningsschema. Kan bli småjusteringar. Inte till färre pass, utan möjligtvis ett löppass till. Ett lugnt sådant och i så fall på onsdag. Det får till följd att styrkepasset på onsdag flyttas till torsdag morgon. Allt beroende på hur kroppen känns. Men utgångsläget ser ut så här:

Måndag: Styrka överkropp.
Tisdag: Tempolöpning med Hanna, 7-9 km
Onsdag: Styrka överkropp, ev med tåhävningar om min vad känns ok till dess.
Torsdag: Vila
Fredag: Löpning, ev intervaller.
Lördag: Vila
Söndag: Långpass 13-15 km, tempot beror på fredagspasset. Om fredag blir lugnt så blir detta ett öspass. Och vice versa.

Igår sprang jag en längre sträcka (13,3 km) med en hastighet under 5 min/km för första gången på jättejättejättelänge, ja sedan jag blev gravid 2009 egentligen. 4,55 snittade jag per km och för mig var det ett stort steg att klara av att pressa ner tiden så mkt under så lång tid. Som jag sagt tidigare så skönspringer jag mest annars, men det var rätt kul att pressa sig lite och from denna vecka så har jag ju ett lite annorlunda träningsupplägg mot tidigare så då passar detta in perfekt. Idag blir det styrketräning överkropp på lunchen och löparbenen får vila till imorgon då jag och Hanna ska ut och pressa varandra lite.

Sen la jag en beställning från Bodystore.se. Det blev mitt favvo-påste, osötat jordnötssmör och kokosolja som jag hört och läst mycket gott om. Sen impulsshoppade jag ett par mellis-bars också, vilket ju kanske inte är det bästa ur sockersynpunkt, men ett bra alternativ att ta till. Det bästa av ett antal dåliga alternativ kanske.

Jordnötssmör osaltat EKO, 360 gram

Yogi Te, Original Classic, 15 påsar

Cocosa Pure Coconut Oil EKO, 500 ml

Goodlife, 50 g, Mint Temptation

Goodlife, 50 g, Caramel Coco

2 x Goodlife, 50 gram

För mig är det ett sant styrkeprov varje gång en sån här eller något ur samma kategori ställs fram på fikabordet på jobbet. Som sann sockerjunkie krävs det mycket viljestyrka för att inte äta sånt. Ibland går det bra, ibland sämre. Idag motstod jag. Provade istället tricket att visualisera att jag åt det jag ville äta och lura hjärnan att den faktiskt fått socker. Funkade rätt bra idag, men jag vet att förmiddagarna sällan är ett problem för mig. Stora utmaningen är alltid mellan kl 14 och 16 och efter kl 20.