Platån
Senaste 1,5 veckan har jag känt att jag kommit till en platå i löpträningen. Det bara flyter på, jag blir inte särskilt trött och jag får absolut inte träningsvärk. Dags att gå vidare alltså (om man nu inte är den typen som gillar platåer och hellre maler vidare i samma stil, bara för att det är behagligt).
Tre sätt att ta sig ifrån en platå:
1. Öka antalet pass
2. Öka distansen
3. Öka tempot
Antalet pass tror jag att jag får svårt att öka, känns som att de 4-5 pass jag kör i veckan är vad jag klarar av med jobb och barn (med egna träningar) och hus och vila. Kvar är alltså distans och tempo. Igår kväll bestämde jag mig för att ge mig ut och köra ett tempopass. Det blev 8,5 km och jag var euforisk efteråt. Kände att jag verkligen kunde ta i och trycka på i steget HELA passet. Så jäkla UNDERBART!!! Och idag känner jag faktiskt att jag är lite sliten i benen, precis som det ska kännas dagen efter. Inte supertrött, men lite sliten.
I helgen (söndag tror jag) ska jag köra ett lite längre pass än de 8-10 km som ligger inom min bekvämlighetszon. Siktar på 12. En lagom ökning.
Tre sätt att ta sig ifrån en platå:
1. Öka antalet pass
2. Öka distansen
3. Öka tempot
Antalet pass tror jag att jag får svårt att öka, känns som att de 4-5 pass jag kör i veckan är vad jag klarar av med jobb och barn (med egna träningar) och hus och vila. Kvar är alltså distans och tempo. Igår kväll bestämde jag mig för att ge mig ut och köra ett tempopass. Det blev 8,5 km och jag var euforisk efteråt. Kände att jag verkligen kunde ta i och trycka på i steget HELA passet. Så jäkla UNDERBART!!! Och idag känner jag faktiskt att jag är lite sliten i benen, precis som det ska kännas dagen efter. Inte supertrött, men lite sliten.
I helgen (söndag tror jag) ska jag köra ett lite längre pass än de 8-10 km som ligger inom min bekvämlighetszon. Siktar på 12. En lagom ökning.
Kommentarer
Trackback
